Ia och Hasse Karlsson

Karlssons på Kammaren

Vernissage lördag 9 mars kl 12-16

Påskens utställning är ett kärt återseende med konstnärsparet Ia och Hasse Karlsson där deras skilda bildvärldar möts i galleriets rum.

Två temperament som frodas och utvecklas sida vid sida under samma tak i 35 år. Kontrasterna mellan den luminiösa färgens ryttarinna Ia och akvarellvirituosen Hasses dova färgskala är slående. Från ateljéerna på andra våningen i huset på Möllebacken i fiskeläget Vitemölla blickar de ut genom olika fönster.

Konstnärssamtal lördag 23 mars kl 14-14:30

Ias måleri sprudlar med generöst färgstarkt temperament och hennes huskroppar underordnar sig kulörernas färgbyggen. Tysta och slutna reser de sig, gavlarna, som strävar upp mot himlen, skuggor och eftertankar sveper över tak och väggar som inte avslöjar något om sina ägare eller vad som finns därinne.

Ia använder sig av utsorterade akvarellpapper att måla på de suger upp akrylfärgen bättre och skapar mättnad. Varje nyans blir betydelsebärande.

Husen och hästarna i Ias målningar hämtar näring ur landskapet och i hennes egen livshistoria. Barndomens drömmar om en egen häst som inte blev hennes, då. I vuxen ålder gick hon en dag till banken, lånade pengar och köpte en häst. Sedan satt hon i hagen med sina färger och målade och målade tills en dag ur hästformen kom hus. Att vara hemma i sig själv!

-Jag älskar att förfina, säger Ia, svårt att veta när man ska sluta.

Hasses bildvärld återkommer till det som människan lämnar bakom sig. Hans akvareller söker mot det dovare ljuset, dit gråskalorna blivit gråare i utkanternas miljöer som håller på att försvinna. Måleriet innersta väsen känns som hämtat ur stenarna på klapperstensfältet längs havet vid Agerörs mal i Halland där släkten varit bönder i alla generationer sedan Hedenhös. Havet, de grå nyanserna och det utsatta landskapet som ligger värnlöst av vind och hav, kan inte ta skydd utan anpassar sig till det oundvikliga. Om alltings återgång och skönheten i det.

– Jag har upptäckt att jag har en viss färgskala inom mig, säger Hasse.